Give yourself a break

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
 
Jag är en "överanalyserare" d.v.s. en person som tänker över beslut, handlingar, konversationer och allt flera gånger tills jag blir galen. Oftast leder det till att jag kommer fram till någon underlig slutsats som många gånger trycker ner mig själv. Då kan man verkligen undra varför? Vad ska det vara bra för?
Det är inte så att jag tycker illa om mig själv, för trots allt är jag nöjd med mitt utseende. Däremot känner jag alltid ett behov av att se till att alla andra ska vara nöjda så jag glömmer mig själv. Därav ältar jag saker efter jag gjort dem eller säger. Det kanske inte "makes sense" för er och inte alltid för mig heller. Man brukar ju säga att man får de bästa svaren om man frågar sig själv, bullshit!
 

Kräftskiva för två

Bara en dag kvar i frihet innan skolan börjar igen, dock börjar vi 11.30 på tisdag så de blir sovmorgon första dagen i alla fall. Har kollat schemat vi ev. Kommer att ha och om de stämmer så kommer de ÄGA! 

Petter har varit här i helgen, vi fick vara hundvakter i lördags och pga de så missade vi tyvärr kräftskivan med gänget, men vi hoppas de blir en till snart. Vi lyxade till de med lite kräftor och räkor själva så vi fick ju äta kräftor iaf ^^, Han åkte hem idag men jag ska hem till honom imorn på eftermiddagen/kvällen, så på morgonen ska ja ut och leta kantareller och sedan ha en mysig dag med virre innan ja ska in till stan. Hoppas ni har haft ett underbart sommarlov, så hörs vi! Chao <3
Bjuder på en bild på Petter och en bild på mig Jennifer och virre från våran myskväll i torsdag :)







Vad finns kvar när slutet kommer?

Det är så svårt ibland. Svårt att hinna med allt och finnas på alla plaser samtidigt, finnas för exakt alla konstant. För det mesta, önskar jag att det var mer än 24 timmar på ett dygn just för att ta tid för alla personer omkring som gör mina dagar fulländad. Samtidigt ska tiden finnas för att pyssla om mig själv, lyckas stanna upp och känna efter hur just jag mår. Ibland stressar jag bara omkring tills jag inte riktigt vet vad jag sysslar med mer och var är det för mening med det?
Jag försöker att hinna med så mycket som möjligt på så lite tid som bara går, även fast det tar stopp efter ett tag. Det är inte bara jag som känner såhär, det vet jag. Men varför gör vi såhär då? De flesta av oss har ett långt liv att hinna med det som vi vill hinna med, så varför inte bara låta allt ta sin lilla tid?
Ta en katt t.ex. inte ser vi väl dom stressa över att de inte hunnit med allt under en dag? Dåligt exempel, jag vet, men det är nu som livet är. Varför sträva efter ett "perfekt liv" om man sedan inser när man sitter där strax innan döden och undrar vad meningen var med allt?
Lite tankar jag kände att jag behövde bli av med och som förhoppningsvis får några er att fundera över hur ni vill att ert liv ska se ut. Ibland är allt man behöver lite "Hakuna Matata".